Ja, då var man hemma igen efter två härliga veckor utomlands. Hundarna har varit hos våra föräldrar och blivit riktigt bortskämda i två veckor och är nu tillbaka till verkligheten där det åter står torrfoder på menyn =)

Härligt att snön äntligen har försvunnit, tack och lov. Igår blev vi så sugna på att åka och träna så vi stack ner till klubben och körde lite agility och lite lydnad. Det upskattades både hos mig och hundarna. Vädret var helt fantastiskt, solen sken och temeraturen låg kring nollan. Det är roligt att se att Ecco så nätt börjar visa samma entusiasm inför agility som Yatzi. Han hoppar, stollar runt och gör ljud för sig. Han hade inte glömt något varken i lydnaden eller i agilityn, bortsett från ställande under gång som var lite ringrostigt.

När man efter ett så här lång uppehåll i träningen ser vilken glädje det är för hundarna att komma igång igen så inser man att den här pausen ändå är ganska viktigt, både för mig och för  hundarna. Vi laddar ju nu inför en väldigt lång säsong som kommer att börja så nätt m träning nu i februari och sen kommer att hålla på tom nov. Man kan behöva de där månaderna där emellan för att ta igen sig och hitta motivationen igen… Tävlingssäsongen känns nu inte alltför avlägsen och vi lääängtar.

Ikväll ska vi ta det lugnt, baka pizza och heja på Sveriges handbollsherrar som tar sig an Frankrike, heja Sverige!!!!

Det var ju väldigt trevligt över jul, men när det nu igen bara vräker ner så inser man att man är väääldigt trött på det nu. Jag som vill komma igång och börja träna igen!

Nyår gick fint, eller så bra det kan gå. Yatzi var groggi av medicin hela kvällen, men Ecco tog smällarna med ro, puh! Hade varit skönt om man slapp två rädda hundar på nyår.

Ljuset i all den här vita sörjan är att vi snart skall till varmare breddgrader, lääängtar. Yatzi och Ecco ska vara hos sin mormor och morfar. Förmodligen kommer de båda att vara lite rundare när vi kommer hem =( Jag som kämpar såååå hårt för att Ecco ska hålla sig smärt och fin.

God fortsättning på er!

Ja, tänk vad året gått snabbt….

Vill börja med att säga att det inte blev någon lydnadsdebut för mig och Ecco. Snön slog till i Skåne i slutet på november och tävlingen ställdes in. Kanske lika bra det, så får vi ytterligare lite tid på oss.

Ser vi tillbaka på året gör vi det med glada miner. Yatzi och jag tog oss upp i klass 3 i hopp. Vi lär också vinna agilitybarometern i år igen (tredje gången gillt nästa år, eller?), det ser också ut som om vi kniper en andraplats i årets ”agilitywheaten strl M”-tävlingen, även det ett framsteg. Allt som allt ett lyckat år ute på tävlingsbanorna…

Med Ecco har allt gått som planerat. Han är klar för tävling nästa år, förhoppningsvis både i lydnad och agility.

Den senaste månaden har vi inte gjort ett skvatt i träningsväg. Vi har verkligen haft jullov och bara gått promenader och tagit det lugnt. Kanske ökar det motivationen både hos mig och hundarna till våren (Är riktigt sugen nu, men det känns som om det är låååååång tid kvar).

Snön ligger kvar här och ställer till besvär på vägarna. Idag var vi för första gången på klubben på jättelänge och hundarna fick ett riktigt styrkepass när de pulsade fram och busade i den höga snön. Vi är oändligt tacksamma för kylan för nyårsraketer har det inte varit mycket av inte. Jag kunde till och med gå med Yatzi en tur i gårkväll, två dagar innan nyårsafton. Ikväll går jag och Ecco ensam, vill inte att hon ska ha för mycket inflytande på honom. Han ska helst bilda sin egen uppfattning om raketerna.

Snart är det ett nytt år. Då är det dags att sätta upp nya mål. Kan det vara rimligt med någon pinne i agilityklass två m Yatzi och något nollat lopp m Ecco. Tanten är precis lika pigg som hon alltid varit och vi ska därför ge våra medtävlande på Malmö bk en riktig fajt i barometern år 2011 också. Siktar på vinst, även om många duktiga ekipage är oss hack i häl. Mycket annat händer, jag har fått nytt jobb och det innebär nya utmaningar. En härlig start på 2011 hoppas vi i alla fall på!

Gott nytt år på er allihopa!

Veckorna bara rusar förbi. Vart tog oktober vägen? Kanske lika bra att det går fort för november är ju ingen rolig månad precis. Vi sysselsätter oss fortsatt med träning så länge vädret tillåter (stor fördel m Skåne!). Ecco börjar verkligen gå riktigt bra i agilityn, han har börjat få riktigt bra fart under tassarna och börjar att förstå både kommando och kroppssignaler på ett finfint sätt. Numera kan han också springa hela varvet runt agilitybanan på egen hand. Vi har ju tränat ”runt om” och nu fixar han hela varvet själv. Kan nog vara 200 m totalt så att springa ett par varv är bra konditionsträning =)

Lydnaden går också bra. Jag börjar lära mig att röra mig mindre och han fixar alla moment bättre och bättre. Om vi på tävlingen klarar alla moment så som vi klarar dem på träning hade poängen kunnat bli riktigt bra, men det är ju en helt annan sak att lyckas på tävling jämfört med på träning. Platsliggning som varit det svåraste för honom börjar sitta. Nu ligger han ned ca 3 ggr av 4. Vi tränar också platsliggning med kraftiga störningar (tex att andra kallar in bredvid och framför) och det fixar han finfint!

Yatzi har fått ta det lite lugnare ett par veckor. Det förtjänar hon efter en lång säsong. Vi har bara slipat lite på slalomingångar och jag blir sååå stolt över att jag nu kan skicka henne in på frammåtsändande in i knepiga vinklar och göra bakombyte in i lika konstiga vinklar. Vi har en bit kvar innan det är helt perfekt, men hon gör ändå sådant nu som jag satt och beundrade andra ekipage för att de klarade för inte så länge sedan. Jag undrar just när hon ska sluta utvecklas och hoppas att det dröjer ett tag till för varken hon eller jag känner oss redo att kasta in handduken.

Annars börjar det så nätt att lugna ned sig lite. 2 veckor kvar på kursen jag håller i, därefter är det uppehåll till feb-mars. Vad ska jag ta mig till med all min fria tid?

Igår var det lydnadstävling på klubben och jag agerade sekreterare åt domaren i klass 1, mycket lärorikt, hoppas att få göra det fler ggr. När jag så stod där och tittade på det ena ekipaget efter det andra tänkte jag faktiskt att  ”nämen, här hade jag och Ecco kunnat vara med utan att skämma ut oss”. Jag har nog haft uppfattningen att man måste vara helt klockren på alla momenten innan man börjar tävla, men det var de flesta ekipagen ganska långt ifrån. Efteråt blev jag också peppad av några kurskamrater och då råkade jag lova att vi ska prova tävla i Falsterbo i slutet av november….. Nervöst, nu är det alltså hårdträning som gäller. Har ju ffa problem m att han ibland kryper lite närmare på platsliggningen, men om jag inte känner mig säker kan jag ju strunta i den. Vi ska ju bara tävla för att ha roligt och få erfarenhet =)

Så nu blir det fullt ös med lydnadsträningen för att vara något sånär trygga sista helgen i nov. Kul med något som sporrar när man inte har några krav på sig att prestera.

Jaha, det var det. I lördags körde vi sista tävlingen för året. Surprise, det blev nolla på hinder i hopp-trean och disk i ag 2:an. Jag blir sååååå trött. Kanske bra med en paus? Den hade bara inte behövt vara så lång. Trots att det varit lite kämpigt i agilityn i år ser det ut som om vi vinner barometern i år igen. Vi har också skrapat ihop fler poäng än förra året, det får ju vara målet vart år.

Ser jag tillbaka tycker jag också att vi har utvecklats mycket som team även detta år. Klass 3-banorna är tekniskt mycket svåra och vi har nollat på hinder 4 av 5 starter (hade varit 5 av 5 om jag inte snubblat innan slalomen i vårt 5-fel lopp i Lund). Bakombyte in i slalom från knepiga vinklar börjar funka riktigt bra och hon följer mig ännu lite bättre nu än hon gjort tidigare. Vi får väl allt vara nöjda med det och kämpa vidare nästa år. Man blir ju lite girig, det hade varit roligt att stå som barometer-vinnare tre år i rad =)

Ecco och jag kämpar på med lydnaden. Det är nog mestadels jag som har svårt för den. Är helt slut efter ett lydnadspass. Man ska hålla rätt på så mycket, det sitter inte i ryggraden så som agilityn gör. Tycker nog ändå att både han och jag gör stora framsteg. Tänkte så nätt börja m rutan, det verkar ju vara ett spöke för många. Han har ju förstås ganska lätt för att lämna mig, jag tränar mycket på att skicka honom ifrån mig så det borde ju underlätta inlärningen.

Nu blir det alltså lite lugnare helger framöver. Kanske rätt så skönt ändå, även om man hade önskat att uppehållet inte skulle vara fullt så låååångt.

Började träna i lydnadsgruppen i måndags, gick bra faktiskt. Vi är inte lika långt komna som många i gruppen är, men om man tänker på att Ecco bara är strax över året så fixade han det super. Han kan nu så gott som alla moment. De behöver bara bli bättre. Han måste tex lära sig att orka ligga längre på platsliggningen (återigen, passivitet är inte hans starka sida), han måste lära sig ställandet under gång utan hjälper, hålla i apporten lite längre osv, osv…. Jag måste lära mig att vara mycket ”stelare”. Vi har en bit kvar att gå både han och jag, men till nästa år bör vi vara klara för lydnadsklass 1.

På tisdag börjar vi i träningsgrupp i agility så då är vi i full gång! Han är definitivt klar för agilityklass 1 till nästa år och jag längtar redan!!!

Idag är det Yatzi som ska träna + att jag ska ha kurs. Lillebror får vara med på ett hörn så att han också får gjort något idag.

Eftersom jag är lite lat har jag börjat lära dem ”runt om”, att de själv ska springa runt om saker så att de motionerar och värmer upp, men jag slipper. Sist kunde jag skicka Ecco nästan runt hela agilitybanan (den är ändå ganska stor! Är mycket nöjd!). Yatzi var inte mycket sämre, hon är dock mindre självständig och klarade ”bara” halva.

Nästa helg bär det av till helgens sista tävling i Åhus, ska bli roligt. Därefter är det uppehåll till april-maj nästa år (känns som en hel evighet just nu).

Jaha, då är man gräsänka när mannen är iväg i USA i affärer. Tur att man har två fyrbenta här hemma så att man har nåt att sysselsätta sig med. Igår åkte vi och tränade med några i agilitygänget, det gick superbra. Det taggar Yatzi väldigt mycket att Ecco också är med och hon tuffar på extra bra. Polletten har även trillat ner för lillebror som nu börjar få riktigt bra fart under tassarna när han springer, det är superskoj! Han är ju också mycket bättre grundtränad än Yatzi och det gläder mig så att se att kontaktfält och sådant redan sitter.

Det är också så roligt att se Ecco tillsammans med de andra hundarna, han har lärt sig att läsa andra på ett mycket bra sätt. Det är inte längre bara full fart fram som en annan stolle för att hälsa. Han tar det mycket lugnare med äldre tikar och förstår en hint när någon vill att han ska lämna dem ifred. Han har också funnit en ny kompis i en svart dvärgschnauzer som han brottas och leker med.  Det är verkligen roligt att ha ”träningskompisarna” att umgås med. Det är helt fantastiskt att se hur denna flock fungerar. Vi kan vara uppemot 20 hundar och det är aldrig nåt groll. Tror allt att vi får vara med i ”mannen som talar med hundar” och statuera ett gott exempel på hur det kan se ut.

Här hemma är det nu dags för vår egen version av Biggest loser. Både Yatzi och Ecco ska tappa lite i vikt. Vi har köpt in ett foder med lite mindre fett i och ska minska mängden mat och utöka motionen lite. Ecco gillar inte detta alls, mat är ju hans passion i livet =) Yatzi behöver bara tappa något enstaka hekto och det blir nog inget större bekymmer, mat är något hon tvingar i sig när hon är vrålhungrig…..
Numera blir det därför också kycklingkorv istället för vanlig, den innehåller väl lite mindre fett? Det är svårt att få ner dem i vikt när man tränar så mycket som vi gör, då blir det ju mycket godbitar….

Hur det har gått i agilityn den senaste tiden vill jag knappt prata om. Det är precis som tidigare, det går jättebra i hopp och nästan inte alls i agilityn. Denna helgen tävlade vi dock ag klass i Trelleborg och Eslöv lör och sön och kom i mål båda dagarna med ”bara” 5 fel. Det vill sig inte hela vägen, är dock  nöjd med loppen i övrigt. Hon var taggad och gick på  bra och vi klarade idealtiden båda dagarna, på lördagen med mycket god marginal då vi var nästan 9 s under idealen =)

Hoppklassen för några veckor sedan i Lund och Höör resulterade i en 5-felsrunda och en nolla på hinder (Tidsfel som vanligt). Hon gick bra och jag var nöjd. Det är dock sååååå tråkigt att känna att man gör bra i från sig och ändå hamnar långt ned i resultatlistorna, vi blev placerade som 15 ekipage av 62. Det är ju bra om man tänker att man tävlar mot alla de som tävlar SM, men nu när jag fått känna på att tävla i trean önskar jag nog att jag aldrig blivit uppflyttad….. I agilityklasserna blev det disk både i Lund och Höör och jag kände mig som en nybörjare som vimsade runt som en yr höna på banan (kan definitivt inte lasta Yatzi någon av dagarna)

Sista tävlingen för året blir Åhus i oktober, sen ska det faktiskt bli skönt med en paus. För första gången någonsin känner jag att jag har tappat suget lite, dels för att agilityn gått så dåligt i år och dels för att jag inte har en chans i hoppklassen trots att vi gör allt vi kan och förmår. Ser faktiskt mer fram emot nästa säsong då det är dags för Ecco att debutera i klass 1. Vad roligt det ska bli att få tävla på banor som inte innehåller 10-15 sidbyten (är absolut inte ovanligt i hoppklass 3 med så många)

Ecco börjar fatta att det här m agility är riktigt lattjo och jag tycker att det går bättre och bättre för varje gång vi tränar. Med honom har jag haft en plan för hur jag vill lägga upp träningen (stackars Yatzi har ju fått vara försökshund eftersom hon hade oturen att komma först) och jag tycker själv att han är väldigt långt kommen för att bara vara 15 mån. Han är redan ganska självständig och kan jobba bort från mig. Det senaste är att han har börjat hoppa sig igenom slalomen, det är inte alltid att tonårskroppen hinner med i det tempot, men ibland sitter det. Nu ska vi snart börja träna i grupp och det ska bli såååå roligt.

Det blev ett lååååångt inlägg, men nu slutar jag =)

Om det inte redan är det, tur att jag har en sambo som jobbar mycket=) Igår provade vi att vara med en stund i träningsgruppen i lydnad och det gick bra, så om några veckor är det dags att börja träna lydnad med Ecco 1 gång i veckan. Det blir ungefär vid samma tid som jag ska börja träna agility i grupp med honom. Yatzi ska fortsatt tillägnas minst 1 ggr/vecka och jag får väl ta på mig en kurs till innan jul. Lika bra att ta med sängen ut och sova i klubbstugan.

Igår fick jag bekräftat det jag redan visste, dvs att kontakten mellan mig och Ecco är jättebra, men att jag rör mig på tok för mycket och att jag  inte kan ett skvatt om lydnad. Instruktören verkade dock tycka att det skulle bli en rolig utmaning att lära mig att ”stå och gå” så vi ska sätta igång om några veckor, spännande!

Idag på promenaden så passade vi på att träna lite. Ecco fick träna lite lydnadsmoment och Yatzi fick leta föremål. Roligt att se hur olika de är. Yatzi tycker att lydnad är rätt trist, men älskar att använda näsan och leta efter föremål som hennes klumpiga matte tappat bort. Ecco tycker att det är mycket roligare med lydnad. Han fick också leta föremål, men gör det inte med någon större entusiasm. Det innefattar att lämna de två sakerna han älskar mest här i världen (godis och matte, tyvärr i den ordningen) för att springa och hämta något som är måttligt intressant som en boll eller liknande. Han  gör det ändå, han får ju trots allt godis när han kommer tillbaka….

Håll nu tummarna för oss i helgen, något nollat agilitylopp tackar vi inte nej till.