Tack för alla lyckönskningar inför Eccos op. Allt har gått bra. Han är allt lite tröttare än vanligt och ytterst bekymrad över tratten på huvudet, han slår ju i den överallt när han går. Utöver det så ställer den till det när han mer än något annat vill slicka på såret, men annars har allt gått bra. Tror nog att det ska sluta klia så småningom och då kan han ju vara utan tratten när vi har uppsikt.

Nu ska vi ha en lugn kväll framför tv-soffan.

Trevlig helg på er!

är det som gäller för tillfället. Ecco började halta för ca 1,5 veckor sedan, vilket resulterade i att jag åkte iväg till veterinären förra måndagen. Jag blev så orolig då hältan bara kom efter det att han hade legat och vilat och sedan försvann efter bara ett par steg i rörelse. Efter att ha googlat på nätet var ju min stora farhåga att det skulle vara osteochondros, en åkomma som drabbar unghundar av oftast storväxta raser. Osteochondros är ett resultat av att benen växer så snabbt att brosket inte hinner med, vilket resulterar i en spricka i brosket. Veterinären kunde inte se någon hälta (vilket var väntat, han haltade bara efter att ha legat och vilat en lång stund, något han defintivt inte hade tid med hos veterinären!). Vi röntgade också både bog- och arbågsleder utan resultat, puh! Osteochondros syns förstås inte så fort på röntgen, men jag var orolig för att där låg någon benflisa och gnagde eller något efter den gången då han sprang rakt in i ett träd för ca två mån sedan.  Förhoppningsvis är det bara en muskelsträckning, det har ju varit väldigt halt och han är ju inte precis den försiktiga typen. Nu har han alltså fått gå i koppel i en vecka utan att vara lös. Han äter också smärtstillande och har inte haltat på 5-6 dagar och det känns ju skönt.

Vad som inte är lika behagligt är den överskottsenergi som en sju månader gammal hanvalp bygger upp när han inte får sträcka ut på det sätt som han behöver. Han är en riktig pain in the as på promenaderna. Vi försöker att trötta ut honom lite mentalt här hemma istället. Håller på att lära honom att trampa på musmatta (vilket går mycket bra). Vi håller också på att lära honom att hämta sina leksaker och lägga dem i biabädden, dvs att städa. Den sistnämnda övning är vi inte lika långt komma på ännu. Det tar sin tid när man klickar in ett beteende. Det hör ju också till att tonåringar inte brukar vara så glada för att städa upp efter sig=)

I övrigt håller vi tummarna för att hältan håller sig borta även när vi slutar med smärtstillande och när vi trappar upp motionen igen.

Stackars liten…

Så var det då dags. Operationen blev genomförd redan igår (11/12), eftersom veterinären fick förhinder den 13e. Desto skönare för oss så att stygnen kan bli tagna innan jul.

Vi hämtade en glad och groggi Yatzi igårkväll. Märkbart trött efter en stor operation. Allt har gått jättebra och det är nu dags för henne att ta det lugnt i två veckor. Det blir korta promenader och mycket sömn.

Det är finfint ordnat så att hon inte kommer att vara själv någonting innan stygnen tas.

Aptiten är nedsatt och hon är trött, men mår förhållandevis bra. Tratten hatar hon förstås så den behöver hon bara ha på natten, så länge hon sköter sig under dagen när vi kan hålla ett vakande öga på henne.

Nu ser hon fram emot en kortare tids konvalesens med en husse och matte som skämmer bort henne med godis och annat gott.

Vi återkommer med rapport.

God jul /Annie och Yatzi

Så var det återigen ett tag sedan jag skrev. I ärlighetens namn har jag inte haft så mycket att berätta, så kanske är det därför.

Kurserna är sedan länge slut för i år. Jag och Yatzi promenar mest i höstrusket. En gång i veckan brukar vi dock ta oss ned till brukshundklubben och lattja lite på agilitybanan. Inget för seriöst, men det är roligt i alla fall.

Det blev ingen aktivitetskurs här i höst, så den tänkte vi gå till våren. Planer finns att så nätt ta upp lydnaden igen, men det får nog vänta ett tag till. Till våren börjar agilitysäsongen och målet är ju att komma ut på någon tävling.

Efter mycket funderande har jag även beslutat att jag ska operera bort livmodern på Yatzi. Hon har det ganska jobbigt efter löpen. Eftersom det inte är aktuellt med några fler kullar på henne har jag därför beslutat att det är det bästa för såväl Yatzi som för oss. Dagen för operation är satt till den 13 dec. Det är en stor operation och naturligtvis är vi lite nervösa, men det brukar sällan bli komplikationer vid dessa planerade operationer.

I och med detta är risken för livmodercancer och livmoderinflammation eliminerad och det känns ju betryggande.

I övrigt var vi också med om något dramatiskt härom dagen. Det var mitt på dagen och jag och Yatzi var hemma när det lät som om någon hade släppt en bomb precis utanför huset. Pang sa det bara och hela huset skakade. Genom fönstret kunde jag se att rök steg en liten bit bort. Jag gick bort och tittade och det visade sig att ett helt hus hade exploderat bara 4 gator bort. Det lilla som stod kvar stod i lågor.

Lite trevliga nyheter mitt i alla dramatik är att det ser ut att bli solsemester nästa år. Yatzi får förstås inte följa med. Hon ska istället få tillbringa semestern i sitt barndomshem i Hököpinge. Med lite andra hundar i huset kommer hon att trivas som fisken i vattnet.

Ja, jag återkommer med rapport om hur det går för lilla Yatzi efter operationen. Vi håller verkligen tummarna för att allt går bra.

Njut av levande ljus i mörkret och ha en härlig första advent i helgen som kommer.

/Annie