Förra helgen kom Z på besök. En ståtlig kille som tycker att livet leker. Han ska komma på besök igen den 14-16 aug och bo här medan husse och matte har stor fest, det ser vi naturligtvis fram emot.

Helgen spenderade vi i stugan. Vi kom upp på fredagkvällen och åkte på tävling i Hässleholm på lör morgon. Sena som vi var hann jag gå banan i agilityklassen en gång sen var banvandringen slut. Yatzi var också på tok för het på gröten och tog fel hinder ganska tidigt och vi blev diskade för första gången i år på officiell tävling. Det skulle fler diskade lopp, första starten i hoppklass två gick bra till Yatzi felade i slalom och matte kom av sig och skickade henne på fel hinder. Jaja, det kan ju inte gå bra alltid.

Vi åkte tillbaka till stugan igen och mös hela helgen. Plockade blåbär och kantareller i skogen. Sugen på en kurs i kantarellsök nu. När det tar en timme innan man hittar första kantarellen blir man lite trött =)

Idag var det dags för kvällstävling i Oxie, endast hoppklass då tävlingen bara var för klass 2 och klass 3 ekipage. Loppet gick jättebra. Vi gick i mål på 0 fel och klarade oss precis under idealtiden. Yatzi var superduktig, verkligen fokuserad. Det räckte till en sjätteplats och vi hamnade precis utanför prispallen. Jag är verkligen jättenöjd med hennes insats, med min också, jag kom ju ihåg banan, haha!

Nästa tävling blir i Ystad den 8e. Håll tummarna för oss då. Hade varit skönt att få kamma hem den sista pinnen i agilityklassen så att man slapp tävla i två olika klasser.

Hej så länge!

Den 16 maj fyllde Yatzis valpar tre år stort GRATTIS i efterskott till er. Jag hoppas verkligen att era hussar och mattar bjöd er på något extra gott denna dag. Yatzi fyllde 6 den 1 e maj. Den helgen passade vi hennes mamma Alison som hade med sig en tårta till sin dotter dagen till ära. Det blev en kalasdag. De firade med både grisöron och pannkakstårta, mums!

I lördags var jag och Yatzi i Sjöbo och tävlade agility i regn. Jag fick inviga mina fotbollsskor som jag fick i födelsedagspresent av Jocke redan vid den första utetävlingen, det är härligt att bo i Sverige =)

Dagen började mycket bra med en nolla på hinder i hoppklassen och en sjätteplats totalt i tävlingen. Retfulla 0,29 tidsfel fick vi, men det får man väl leva med. Det blev alltså ingen pinne, men vi är nöjda. Loppet flöt på bra och utan missförstånd. Det blev 10 fel i agilityklassen + fem tidsfel. Det var mycket synd, eftersom Yatzi gjorde ett mycket bra lopp. 5 fel på balansbommen-missat kontaktfält…..hon brukar aldrig missa kontaktfälten, slarv av både hund och förare. Fem fel även i slalom, men det är sånt som händer ibland. Slalom gör vi rätt i 9 fall av 10 och ibland måste ju det där retfulla felet komma på tävlingen. Jag är nöjd ändå, framförallt eftersom att hon tog vippan med ganska god fart. De snäva idealtiderna är det inte mycket att göra något åt. Vi får väl hem och träna på farten, det är förstås synd att det ska vara så svårt. Så långsamma är vi ju inte!

Denna veckan blir verkligen en agilityvecka. Ikväll är det träning, på torsdag inofficiell tävling på Ribersborg och på söndag officiell i Lund. Vi nollade båda loppen i Lund förra året, kanske är det ett turställe för oss?

Håll tummarna för oss, främst på söndag!

Så var det äntligen dags, den 2e augusti träffades vi på Storegård hundpark.

Z (Zlatan), Ashley och Linus (Zidane) med hussar och mattar kom och visade upp sig. Vilka härliga hundar de blivit. Det är inte utan att man blev lite stolt. Både över min uppfödning och över de ägarna jag så noga valt ut.

Z var den tuffa och modiga i gänget, som verkade vara hur stabil som helst i psyket. Inte rädd för något. Han visade på stor talang på agilitybanan. Även husse visade sig vara duktig och väldigt entusiastisk över denna sport och vi hoppas få se dem på tävlingsbanorna i framtiden=)

Linus hade verkligen växt upp till att bli en ståtlig kille, det är inte utan att jag ångrade lite att jag inte behöll honom själv. En glad prick med mycket motor. Svansen gick ideligen på denna herre =)

Ashley, det lilla busfröt hade växt upp och blivit en toppentjej hon också. Med sin väldigt engagerade familj tror jag att hon kommer gå långt och vi hoppas att hon kan ge alla Schäfrar och Rottweilers en liten knäpp på näsan när hon visar att Wheaten kan minsann!

Familjen Langsruud hade också med sig sin nya ”lilla” familjemedlem Sara, som var en helt underbar storpudelvalp. Det ska bli kul att följa henne i framtiden.

Med för att styra upp det hela var också Lenas, Ninas och Jannicas lilla toypudel Zazza, som var dagens drottning. Denna lilla tjej är min och Yatzis idol.

Vi vill tacka alla valpköpare som tog sig tiden att komma och hälsa på oss denna dag. Det betydde väldigt mycklet för mig och jag hoppas att ni hade lika roligt som vi hade. Ett litet speciellt tack till familjern Langsruud som körde hela vägen från Trondheim och hit för att delta.

Vill också tacka mina föräldrar för all hjälp med maten under dagen. De ställer alltid upp!

I övrigt har jag och Yatzi kommit igång och tävla igen efter sommaruppehållet. Det har varken gått bra eller dåligt. Det har blivit placeringar runt åttonde/nionde plats. Efter uppehållet har Yatzi fått en nytändning och en väldig fart. Med fart kommer också de små misstagen, framförallt i slalomen. Vi får träna på det.

Träningen har också kommit igång och det har gått riktigt bra! Sist kändes det precis som om hon lästa mina tankar. Vi var verkligen ett team. Jag var på rätt ställe och hade koll på min handling och Yatzi hade full koll på mina instruktioner. Det var en fantastisk känsla när vi sprang en väldigt svår bana, men det gick så lätt!

På lördag är det dags för tävling i Höör. Då får vi hoppas att flytet ifrån träningen sitter i!

Ta en titt på bilderna ifrån Valpträffen i galleriet. De ligger under ”Valpträff på Storegård hundpark” i galleriet.

Ha det!

/Annie

Hallå

Så är semestern snart slut för min del. Jag har haft turen att ha riktigt uselt väder. Men inte ska man vara ledsen för det. I mitten på nästa vecka ska det ju vända! Jag börjar jobba på onsdag =(

I söndags i regn och rusk åkte vi till Simrishamn för att tävla agility och för att träffa Yatzis valp Linus (Zidane).

Linus visade sig vara ett härligt energiknippe som inte alls förstod vitsen med att där var så många roliga hundar runt omkring, när man inte fick lov att busa med dessa. Haha.

Yatzi tyckte förstås att denna herre var måttligt intressant. Hon ville helst inte titta på honom. Jag tyckte däremot att det var en väldigt trevlig syn och det var superroligt att träffa denna glada hund som fortfarande är sprallig som en valp till sinnet.

Stort tack till familjen Lundvall som kom och hejade på oss och som visade upp sin fina gosse i söndags.

I tävlingen började vi med hoppklass. Vi hann få tio fel innan vi ens hade hunnit starta. Jag sätter Yatzi, men är nog otydligt med stanna-kommandot varpå hon reser sig och spatserar efter mig, AJABAJA matte! Lita inte så på din hund att du vänder ryggen till och går bara. Håll ändå blicken på hunden!!! Jaja, hon passerade ju hinder nr 1 och det räknas som en vägran. Jag går tillbaka och sätter henne igen. Jag har kontakt med henne och tar i henne med händerna när jag sätter henne….ytterliggare fem fel. Jaja, det spelar ju inte längre någon roll tänkte jag. Vi kommer ju dessutom få tidsfel eftersom vi redan klyddat så (den manuella tidtagningen går ju igång när hon passerar hindert). Jag går ut igen och denna gången sitter hon kvar så vi kan börja. I lite svalare väder var Yatzi på humör för agility och vi gör det bästa lopp vi gjort på tävling nån gång. Det är fart i slalomen och inget misstag eller missförstånd på övriga hinder. I mål är jag väldigt nöjd med loppet, även om jag retar mig på mitt slarv.

Agilityloppet går också bra. Hon tar alldeles för lång tid på vippan, man har inte råd med 15-20 s på ett hinder i agility. Det är något vi måste jobba på. Jag är bara så glad att hon klarar den nu och att hon tar den med svansen högt utan att vara det minsta rädd. Utöver det går loppet bra. Hon kommer lite för snabbt in i slalom och missar en pinne – 5 fel. Jag är fortfarande nöjd!

Överlag har vi i vår första tävlingssäsong varit väldigt stabila. 5 tävlingar och tio starter och vi har kommit i mål utan diskning varje gång (En gång blev vi ju förstås diskade, men det var ju inte under loppet. Ingen har väl glömt korv-fadäsen,hihi). Det är vi mycket nöjda med eftersom det överlag är lika många som diskar sig, som kommer i mål.

Nu blir det ett litet uppehåll och nästa tävling blir först i augusti.

En valpträff är på gång och vi hoppas på att så många som möjligt kommer!

Mer info kommer….

Trevlig sommar!

Jaha, så var karusellen igång igen. Efter en lugn sommar går nu allt, som vanligt, i en väldig fart igen.

Jag och Yatzi är flitiga och tränar numera agility två gånger i veckan.

Jag och Karin har satt igång med en fortsättningskurs och drillar nu våra stackars kursare hårt.

Jag har även blivit kallad till en aktivitetskurs i Malmö och har vi tid kommer vi att gå den.

Den 14:e oktober bär det av till vår första agilitytävling. Jag är mest orolig för inmätningen och hoppas av hela mitt hjärta att hon mäts in som medium och inte large.

Vi hoppas inte på något sätt på någon placering, utan blir glada om vi inte fullständigt gör bort oss inne på banan, haha. Matte är mycket bra på att snurra till vägarna i huvudet.

Ja, rapport om hur det gick kommer senare i höst.

Om ni inte har uppmärksammat det så har Ashley nu börjat gå i sin mammas tasspår och börjat träna agility. Kolla in bilder därifrån genom att klicka på hennes namn i högerspalten.

Bilden ovanför är tagen förra helgen då vi gav oss ut på en lång och skön promenad i bokskogen. Till Yatzis stora glädje tog vi oxå med spårsele och spårlina.

Det var väl allt för nu. Yatzi ser nog fram emot en lite lugnare höst där hon kan ligga lite mer på sofflocket, men det får allt vänta ett tag till!

/Annie och Yatzi

Jaha, så har då ett helt år gått sedan Yatzi natten den 16 maj födde fem underbara små wheaten valpar. Små var rätta ordet, den minste vägde inte mer än 180 g och den störste kom inte upp i mer än 220 g.

Visst var det en fantastisk upplevelse att ha valpar hemma. Mycket jobb, men oj så kul. Ändå måste jag nog säga att det är ännu roligare nu. Inte bara för att jag slipper gå upp tidigt på mornarna och torka upp efter de små, utan mestadels för att det är så roligt att se vad det blir av dem.

Under de åtta veckor de bodde hos mig lärde jag känna var och en av valparna. De hade alla stor personlighet och ingen var den andra lik.

Det är med glädje jag nu ser dem växa upp och formas av sin nya flock. Jag kan också se lite av Yatzi i var och en av dem och det är förstås också positivt.

Jag hoppas att jag får fortsätta att följa alla ”valparna” även i fortsättningen och jag önskar dem och deras familjer fortsatt lycka till!

/Annie