Våra Wheaten har päls i öronen och denna ska tas bort. Du rycker bort den med dina fingar eller med en pincett.

Detta kan göra lite ont på valpen, men du får låtsas som ingenting. Ju oftare du drar bort håren, desto lättare kommer de att lossna. Gör det en gång varannan vecka, då hinner där inte bli så mycket.

Det är mycket viktigt att dra håren ur öronen på hunden. Annars fastnar lätt smuts och annat och det kan leda till infektioner.

Irish softcoated wheatenterrier, Irländsk mjukpälsad veteterrier.

Det är lätt att förstå varifrån wheatenterriern fått sitt namn, dess päls är mjuk och vetefärgad. Just pälsen är det som många faller för, hunden fäller inte och den är ju så mjuk och gosig. Och visst är pälsen härlig, om den sköts rätt!

Rasen kräver en hel del pälsvård och softyn är inget för den som inte orkar ägna sig åt regelbunden borstning och kamning. Hunden bör som valp borstas relativt ofta, den ska vara uppe på ett bord, gärna ett trimbord om något sådant finns tillgängligt.

Detta mycket för att valpen behöver träna sig att stå ordentligt på bordet. En wheaten behöver klippas med jämna mellanrum, en procedur som tar mellan en och en halv och två timmar. Det är därför viktigt att hunden redan från det att den är valp, lär sig att stå stilla på bordet, annars kan klippningen bli en mycket jobbig upplevelse, både för hunden och för den som klipper.

Valppälsen är mycket ullig, framförallt på de amerikanskpälsade hundarna och det är lätt hänt att pälsen tovar ihop sig, om den inte borstas mycket ofta. Värst är perioden då valpullen börjar trilla av och ersättas med den vuxna pälsen, detta inträffar runt ettårsåldern. Hur lång tid det tar innan hunden fått sin färdiga päls är individuellt. Dels beror det på vilken päls den har och dels på hur du som ägare sköter den.

Även den vuxna hunden behöver borstas relativt ofta. Vissa tycker att det räcker en gång i veckan. Själv borstar jag min hund mycket oftare än så. Dels för att förebygga att pälsen tovar ihop sig och dels för att det är ett trevligt sätt att spendera tid tillsammans med hunden. Att stå på bordet och bli pysslad med ska ju vara en trevlig upplevelse, eller hur?

Ju oftare du borstar hunden, desto finare blir också pälsen. Fettet i huden fördelas bättre och ger pälsen en härlig glans när du borstar den.

Tre borstar är bra att ha tillgängliga i sin ”trimlåda” , en karda, en pudelkam och en kam med lite tätare ”piggar”. Du kan se borstarna på bilden intill.

Alla hundar måste badas då och då. Det kanske inte alltid uppskattas, men måste inte desto mindre göras! Det finns speciella hundschampon och hundbalsam som man kan köpa i djuraffären. Det går också bra med människoschampo, se bara till att de är väldigt milda, helst oparfymerade. Badandet går till som när du duschar och schamponerar ditt eget hår. Gnid in och skölj av noggrant! Undvik schampo och vatten i öron och ögon.

Det kan vara bra att borsta ut pälsen innan badet om man misstänker att den är tovig, annars kan lätt tovorna bli värre. Lera och annan smuts är däremot bättre att skölja av direkt. Att borsta bort intorkad lera och dylikt sliter ganska hårt på pälsen.

Som jag tidigare nämnde ska wheatenterriern klippas ganska ofta. Hur ofta är även det individuellt, vissa har päls som växer som ogräs, medan andra har päls som håller sig längre. Själv klipper jag min egen hund ungefär var sjätte vecka. Riktigt så ofta behöver pälsen inte klippas. Jag gör det därför att den är lättare att sköta när den är lite kortare, samt att hunden ser så mycket mer ordentlig ut om den inte är så lurvig att man knappt kan se den under allt hår! När du klipper för eget bruk behöver du en ”vanlig” sax och en effileringssax, du kan se dem på bilden intill.

Det är ganska dyrt att lämna bort hunden för klippning på hundtrim. Vissa uppfödare har klippkurser och de brukar vara bra och lärorika! Alla kan lära sig att fixa till en acceptabel vardagsklippning. Det är dessutom väldigt roligt och en chans för dig och hunden att lära känna varandra bättre. Vill man delta i utställningar med sin hund är det förstås att rekommendera att ta sig till en uppfödare som är duktig med saxen.

För att förebygga tandsten är det bra att borsta tänderna på din hund. Det finns särskild tandkräm att köpa hos veterinären.

Se till att valpen/hunden ofta får ben att tugga på. Dessa rengör tänderna, masserar tandköttet och hindrar valpen från att bita på annat.

När valpen bytar sina valptänder till permanenta tänder kliar det i munnen på dem. Då måste de ha någonting att bita i, annars är risken stor att möbler och annat får fungera som substitut. Ge aldrig valpen/hunden ben som börjar på F, som fågel, fisk eller fläsk.

Ben man köper i djuraffärer går bra att ge valpen.

Den unga valpen ska inte motioneras alls egentligen. Den får den motion den behöver i form av lek.

Naturligtvis ska du gå ut med din valp så att den lär sig att göra sina behov ute, men gå inga långa promenader under de första månaderna.

Klorna ska klippas relativt ofta. Det är lättare att klippa ofta och lite mindre, du får då en bättre känsla för hur mycket du kan klippa, utan att klippa i pulpan. När valpen är liten kan du försöka klippa en klo om dagen, så att den vänjer sig.

Du kan fila ner klorna om du är orolig för att klippa i pulpan.

De flesta råkar klippa hunden i pulpan många gånger under hundens liv och man får försöka att låtsas som ingenting, dalta inte med hunden, då förstärker du endast det obehagliga. Faktum är också att en klo, som man klippt i pulpan, är en välklippt klo.

Man kan ha hunden i famnen när man klipper klorna, liggandes eller ståendes. Prova er fram och se vad som passar er och er hund bäst.

Det finns två olika pälstyper hos wheaten terriern, den irländska och den amerikanska. Den irländska är egentligen ursprunget, trots att den amerikanska är mycket vanligare i Sverige.

Den amerikanska pälsen är mycket ullig när valpen är liten. Då hunden är ca ett år gammal börjar valpullen att falla av och pälsen blir relativt svårskött under en period. Den amerikanska hundens päls blir färdig då hunden är runt två år gammal, men detta är mycket individuellt. En del amerikanskpälsade hundar får mycket vackra pälsar med fin glans, medan andra aldrig får det. Huruvida den amerikanska pälsen får den glansen den ska ha eller inte, är en kombination av gener och skötsel.

Även om den amerikanska pälsen är favoriten hos många är den sällan korrekt enligt rasstandard. Svenska wheatenterrier klubben har kommit överens om att man ska börja gå tillbaka till ursprunget. För den som är utställningsintresserad skulle den irländska pälsen kanske därför vara att föredra.

Den irländska pälsen är till skillnad från den amerikanska relativt tunn (saknar underull) och ibland sträv då valpen är liten, valppälsen byts sedan ut mot en mjuk och silkig päls med en mycket fin lyster. Hunden byter päls när den är runt ett år, men utvecklingen varierar från hund till hund och kan ta längre tid än så. Den irländska pälsen fortsätter att utvecklas under tiden som hunden blir äldre och brukar bli tjockare och vackrare allt eftersom.

För att bevara den fina pälsen på vår wheaten är det en fördel att inte ha ett halsband som skaver av pälsen. Ett läder halsband är att föredra. Själv använder jag ett halvstryp av läder (har ingenting att göra med att ”strypa” hunden), det är mycket lätt att ta av och på.

Många hundägare vill gärna cykla med sina hundar, eller ta med dem på en joggingtur. Detta brukar vara uppskattat, men börja inte för tidigt, åtminstone inte innan hunden fyllt ett år. Träna upp den successivt. Höftledsröntga gärna hunden innan du börjar så att du vet att hunden inte far illa av motionen.

Akta dig för att cykla eller jogga för mycket med din hund. Ju mer du cyklar och joggar, desto bättre kondition bygger du upp hos hunden. En sådan vältränad hund behöver lika mycket motion även de dagar då du inte har möjlighet att springa en timme med den. Får hunden inte den dos av motion den är van vid kan det hända att den tar ut sin energi på andra sätt.