Igår var det riktig snöstorm här i Skåne. Det blåste och snöade så att man inte såg mer än en halv meter framför sig. Det var bara att hålla tummarna för att man inte vandrade rakt in i en lyktstolpe på vägen. Av den anledningen blev det bara en kort eftermiddags- och kvällsrunda. För att gottgöra detta fick hundarna varsitt märgben på kvällen. Detta var föga förvånande mycket populärt hos båda två! Smaskens. Bra med märgben, det sysselsätter dem i flera timmar.

Idag var det härligare att vara ute. Blåsten hade lagt sig så vi var ute länge. Hundarna fick leta korv i träd (en frekvent återkommande aktivitet de senaste koppeldagarna). Även det mycket poppis!

Än så länge fortfarande ingen hälta. Idag fick han också vara lös en liten stund och lattja lite. Vi får väl se om det var lite för tidigt, hoppas verkligen inte det.

är det som gäller för tillfället. Ecco började halta för ca 1,5 veckor sedan, vilket resulterade i att jag åkte iväg till veterinären förra måndagen. Jag blev så orolig då hältan bara kom efter det att han hade legat och vilat och sedan försvann efter bara ett par steg i rörelse. Efter att ha googlat på nätet var ju min stora farhåga att det skulle vara osteochondros, en åkomma som drabbar unghundar av oftast storväxta raser. Osteochondros är ett resultat av att benen växer så snabbt att brosket inte hinner med, vilket resulterar i en spricka i brosket. Veterinären kunde inte se någon hälta (vilket var väntat, han haltade bara efter att ha legat och vilat en lång stund, något han defintivt inte hade tid med hos veterinären!). Vi röntgade också både bog- och arbågsleder utan resultat, puh! Osteochondros syns förstås inte så fort på röntgen, men jag var orolig för att där låg någon benflisa och gnagde eller något efter den gången då han sprang rakt in i ett träd för ca två mån sedan.  Förhoppningsvis är det bara en muskelsträckning, det har ju varit väldigt halt och han är ju inte precis den försiktiga typen. Nu har han alltså fått gå i koppel i en vecka utan att vara lös. Han äter också smärtstillande och har inte haltat på 5-6 dagar och det känns ju skönt.

Vad som inte är lika behagligt är den överskottsenergi som en sju månader gammal hanvalp bygger upp när han inte får sträcka ut på det sätt som han behöver. Han är en riktig pain in the as på promenaderna. Vi försöker att trötta ut honom lite mentalt här hemma istället. Håller på att lära honom att trampa på musmatta (vilket går mycket bra). Vi håller också på att lära honom att hämta sina leksaker och lägga dem i biabädden, dvs att städa. Den sistnämnda övning är vi inte lika långt komma på ännu. Det tar sin tid när man klickar in ett beteende. Det hör ju också till att tonåringar inte brukar vara så glada för att städa upp efter sig=)

I övrigt håller vi tummarna för att hältan håller sig borta även när vi slutar med smärtstillande och när vi trappar upp motionen igen.

Det är precis vad Yatzi fick på promenaden idag. För er som inte känner till vad detta innebär så kommer jag att förklara det senare (alla wheatenägare är dock välbekanta med detta). För den som inte känner Yatzi så kan jag berätta några få meningar som beskriver henne ganska väl. Yatzi är den lugna typen. Inomhus är hennes absoluta favoritsyssla att göra absolut ingenting. Det bästa är att ligga i husses och mattes obäddade säng och gosa med alla fyra benen upp i vädret. Vid ytterst få tillfällen tycker hon att det är lönt att avbryta denna ”sysselsättning” för att ta sig för något annat. När hon då ligger och slöar på detta vis resulterar det i att hon får en hel del överskottsenergi och den tar hon ut på promenader när hon busar och stojar som en två-åring. Ibland, framförallt på kalla, fina dagar (som idag) har hon lite mer överskottsenergi än vanligt. Det är då hon får fullständigt fnatt och ja, jag vet att andra raser också får fnatt ibland, men jag lovar, inte på samma sätt som en Wheaten. Hon far som en tosse fram och tillbaka, sedan snurrar hon en tre, fyra gånger runt sin egen svans (med baken så långt ner att den nästan släpar i marken) innan hon fortsätter runt igen därefter är det dags för snurren igen och sedan….ja, ni förstår.  Så här kan hon hålla på väldigt, väldigt, väldigt länge. Man kan inte annat än le för att det ser så lustigt ut. Ecco, glad för att storasyster var så lattjo idag, försökte hänga med i början, men tyckte till sist att beteendet var allt för konstigt. Han satte sig bara och tittade på medan storasyter for runt som en galning. Detta stör inte Yatzi alls, hon behöver ingen som leker med henne när hon får detta ryck. Det räcker gott och väl med att ha någon som fascinerat tittar på.
Där ligger han i lä lillebror…… Han må nu vara lika snabb, eller till och med snabbare på raksträckor som storasyrran, men att svänga på en femöring som Yatzi, det har han inte kroppskontroll nog för ännu.

Det kommer kanske, under tiden njuter jag av att ha två hundar, som trots åldersskillnad, båda är som valpar i sinnet!

Det är bara Januari månad, men usch vad jag är trött på kylan redan. Är det för tidigt att vilja ha vår? Det går ju inte att träna med hundarna för fingrarna förfryser ju. Dessutom är jobbigt att cykla till jobb i snö och modd.

Usch, vilken pessimist jag är =)

Hundarna längtar dock inte till våren. De njuter av snön. Det borde ju jag också göra och visst är det härligt för det mesta. Får väl skaffa ett par supervantar som kan hålla värmen oavsett antal minusgrader.

Jaha, så har årets, åtminstone för Yatzi, jobbigaste dag passerat. Allt som allt gick det hela mycket bra. Hon fick lite lugnande och sov sig igenom nästan hela kvällen. Blev lite skärrad precis vid tolvslaget, men annars gick det fint. Ett stort tack till Malmö stad som har infört lagen om att det är förbjudet att skjuta raketer alla dagar utom nyårsafton mellan 18.00 och nåt? Det har faktiskt till stor del efterföljts och det har varit en stor lättnad för oss. Yatzi har inte velat följa med ut på kvällarna, men hon har varit lugn och trygg hemma och det är huvudsaken.

Eccos första nyår har förlöpt finfint. Vi var ute vid niotiden för att han skulle få kissa innan de värsta timmarna började. Vi hade lite otur och någon skickade upp en raket i gatan bredvid. Han blev jätterädd, men gick snabbt att avleda med lite godis som han fick i utbyte mot att utföra lite konster. Därefter fick han en godis varje gång det smällde ordentligt vilket fick till följd att han bara var glad över att det smällde lite =)

Jag och hundarna fick ju också avge lite nyårslöften inför nästa år. För Yatzis och min del får nästa års löfte bli att plocka fler poäng i årets Wheatentävlingarna (08 hade vi 221 p och detta året 255 p) vi ska också satsa på att åter vinna agilitybarometern på Malmö bk.

För Eccos del får målen nog vänta lite. Vi ska hitta en bra instruktör som vi trivs med och träna vidare. Jag skulle gärna se att han är färdig för lydnassklass 1 i slutet på nästa år, men det hela beror på hur roligt han och jag tycker det är att träna lydnad. Till hösten ska vi i alla fall komma igång med agilityträningen på allvar och det ser jag fram emot.

Man kan inte göra annat än att längta dit. Vi var en bra stund på klubben idag och eftersom jag hade med nycklarna till containern idag drog jag fram lite hinder. Tunnel, slalom och tre hopphinder. Yatzi fick träna lite framåtsändande på hinder, annars tränade vi bara lite lydnad. Jag vill spara henne lite i agilityn så att hon blir riktigt sugen sen när vi kommer igång igen till våren. Eftersom vi hållt på hela våren, sommaren, hösten och vintern så tycker jag att hon behöver vila från det lite.

Ecco fick hoppa (på väldigt, väldigt låg höjd). Han var jätteduktig, vi tränade både frammåtsändande och inkallande över hinder och det gick superbra! Vi tränade på böjd tunnel och på slalom. På det hela var han verkligen superduktig och verkar tycka att detta var helskoj!

Försökte att ta någon bild på Yatzi på hinder, eftersom att hon ska vara med i årsboken som Wheatenklubben ger ut. Se vad ni tycker, någon som är bra nog? De blev allt lite suddiga.  Kan åtminstone konstatera att vi ska köpa en riktigt bra kamera den dagen vi har råd till det. Kanske det ska vara ett nyårslöfte till nästa år?