Usch och fy vilket väder det är här i Skåne. Regn, regn och åter regn. Helst hade man velat stanna inne hela dagarna, men det går ju inte =)

Ecco är till skillnad från Yatzi lite mer finkänslig när det gäller väder och vind och verkar hellre vilja stanna inomhud när det regnar.

Med Ecco går allt bra. Tänderna har trillat en efter en här hemma. Han har nästan sett ut som en tandlös gammal gubbe =)

Vi är dock mycket tacksamma för detta då det verkar som om det inte kliar lika mycket i munnen längre. Trenden med att bara bita i det som är tillåtet håller i sig och vi är glada och lyckliga för det. I övrigt så ska han vara med på precis allt, inget är tråkigt nog. Matlagning, städning och tvätt, allt är lika intressant. Han bryr sig i alla fall inte om gamla stereotypa könsroller, utan vill hemskt gärna hjälpa till med allt=)

Vi har märkt att han har mycket motor. Han tycker att det är kul att jobba och lär sig hur snabbt som helst. Vi tränar på trick, kontakt, sitt, ligg, stanna osv. När man ser hur han suger åt sig allt som en svamp kan man undra hur vissa tänker när de väljer att vänta med att träna hunden tills att den är lite äldre med motiveringen ”det är ju bara en liten valp”.

Jag har använt klicker vid all inlärning även om jag villigt måste erkänna att jag inte ”shapat” in allt. Klicker funkar super.

Det enda som vi kanske inte riktigt hade förutspått var att vi skulle få en hund som mer än gärna efterliknar en människa. Ecco verkar vara av släktet Canis erectus, den förste upprättgående hunden.

Det står i rasstandarnden att Schapendoesen har en enastående förmåga att hoppa. Dum agilitymänniska som jag är trodde jag naturligtvis att det rörde sig om att hoppa över saker. Det kan hända att de är duktiga på det också, men Ecco har framförallt visat sig ha en talang för att stå på båda bakbenen och studsa upp och ner som en gummiboll.

Med Yatzi går allt bra. Just nu tränar vi på att få upp farten i agilityn. Hon får en skål med godis i slutet på varje kombination eller bana. Det fungerar jättebra. Det är krut i tanten =)

Vi ska bara fortsätta träna på detta viset. Har också börjat att massera henne igen. Hon är ju inte två år längre och det känns viktigt att hålla henne smidig och mjuk i lederna. Hon älskar det naturligtvis. Mys i höstmörkret passar ju henne alldeles utmärkt!

Jaha, så har då valpkursen börjat. Det är jätteroligt att gå det igen. Att se alla dessa nyblivna hundägare försöka skapa kontakt med sina nya familjemedlemmar.

Ecco är utan att skryta faktiskt jätteduktig. Han är lyhörd och följsam och verkar tycka att det är toppenkul att arbeta. Vi tränar med klicker och jag måste säga att jag tycker att det går jättebra. Han har också fått följa med in på agilitybanan och springar nu utan problem in i både raka och böjda tunnlar. Vi tänkte också börja med slalom så här tidigt så att det sitter sen när han väl är så gammal att han kan börja träna på hopp- och klätterhinder.

Tant Yatzi går som en dröm på träningarna. Det är så himla roligt att köra agility med henne nu. Man bara önskar att tiden kunde stå still så att hon inte blir äldre. Jaja, jag hoppas ju att vi ska kunna hålla på i ett par år till.

Ecco och Yatzi är verkligen jättesöta ihop även om de ibland driver matte till vansinne. De leker och busar i soffor och sängar. Det morras och knuffas och busas hela kvällarna. Dagarna är ganska lugna, men på kvällen är det precis som om de fått någon pilla som ger dem hur mycket energi som helst. Igår var jag på klubben och tränade med dem båda (Framförallt med Ecco som gick valpkurs) och då trodde jag ju att vi skulle få lugn och ro när vi kom hem, men icke då. Ibland vet jag faktiskt inte vem som är värst, det är lätt att skylla på den lille men Yatzi är precis lika skyldig. Jaja, det är ju verkligen roligt att det trivs ihop, men ibland får man bryta leken så att vi får lite lugn och ro i soffan framför tvn.

Ikväll ska vi ladda upp med grisöron så att vi i lugn och ro får sitta och titta på Idol =)

Kram på er i höstvädret

Annie, Yatzi och Ecco

I lördags, i ösregn och lera avslutade jag och Yatzi tävlingssäsongen för i år. Det ösregnade nästan hela dagen och eftersom klass 1 körde innan klass 2 var banorna väldigt uppsprungna när det var dags för klass två att börja. Det är mycket svårt för den som inte var där att föreställa sig hur detta spektakel såg ut. Såväl förare som hundar var bruna upp till öronen av lera. Till och med Yatzi som annars inte bryr sig om vad det är för väder tyckte att det var lite väl kletigt. Klass 1-förarna trillade en efter en på banan, men när det var vår tur var det inte så stor risk för att trilla eftersom man mer eller mindre fastnade i leran varje steg man tog. Förvånansvärt många hade ändå tagit sig till tävlingen och vi var nog runt 35-40 i båda klasserna. Vi började med agilityn, som gick jättebra. Både Yatzi och matte kan springa lite fortare på torrt underlag, men vi gjorde båda ett kanonlopp och kom i mål på 0 hinderfel och ynka 0,58 i tidsfel. Detta visade sig räcka ända till en andraplats eftersom att så många hade problem i detta hemska väder. Vi var alltså bara 0,58 sekunder från att plocka pinne första gången vi tävlade i agility-tvåan. Lite retar man sig allt fastän att jag var jättenöjd med vår insats. Hopploppet gick också jättebra, ytterligare en nolla på hinder, men ynka 0,91 tidsfel snuvade oss på pinnen även där. Det räckte förstås till en fjärdeplacering i hoppklassen. Trots missade pinnar kan man inte åka hem annat än mycket nöjd med detta facit i säsongens sista tävling. Man kunde ju förstås tycka att de hade kunnat anpassa idealtiderna lite efter väderleken, eftersom det var väldigt svårt att göra bra tider under dessa förhållande, men, men, vi är jättenöjda. Vilken säsong vi har haft! Det har verkligen varit roligt att tävla i år. Yatzi har gått som en dröm och vi har verkligen utvecklats till ett bra team i år. Det är så otroligt kul att springa när allting bara funkar. När hunden gör allting rätt och man själv känner att man faktiskt inte bara är i vägen, utan faktiskt gör allting rätt för en gångs skull.

Totalt har det blivit 5 pinnar och en hel hög med nollade lopp. Vi längtar redan till nästa vår när vi ska fortsätta att kämpa för pinnarna i klass två. Nu har vi varit så nära att det faktiskt inte alls känns som en omöjlighet=)

Det ser också ut som om vi vinner agilitybarometern på Malmö bk och det är ju också jätteskoj. Jag hoppas också att vi kan förbättra vår placering i årets agilitywheaten mot förra årets sjätteplats. Vi har i alla fall samlat ihop mer poäng än förra året. Eftersom att vi blivit uppflyttade får vi också vara med i årsboken och det är ju roligt.

Lilla Ecco (som förresten inte alls är så liten längre, åtminstone inte sett till storleken) växer och frodas här hemma. Det är bus från morgon till kväll bortsett från de få timmar han sover om dagen. Han verkar utvecklas till att bli en kanonhund. Han är social och trevlig och verkar väldigt lättlärd och kontaktsökande. På torsdag börjar vi på valpkurs. Det ser vi verkligen fram emot. Vi har ju tränat här hemma, men det ska bli kul att träna med störning i från andra hundar. Man blir också mer motiverad att träna när man har något att träna inför. Den framtida agilityhunden har redan sprungit genom tunnlar. Han skuttade glatt efter Yatzi genom några på klubben när vi var där, helt orädd som vanligt. Här hemma är han fortfarande väldigt aktiv, men har faktiskt så smått börjat att lära sig vad som är tillåtet att bita på/leka med och vad som inte är det. Har dock redan utvecklats till en riktig ögontjänare och hittar bara på bus när husse och matte inte ser på. Vi har också börjat lämna honom ensam lite längre stunder. Igår var jag och Jocke på bio och när vi kom hem var vi glada att se att lägenhet och skor var intakta =)

Det ska nog gå bra det där. Ska snart försöka ta lite nya bilder och lägga in på honom. Just nu är han försås bara fyra stora tassar och två stora öron =) Det blir nog ingen liten gosse inte.

Hälsningar

Annie, Yatzi och Ecco