Jaha, så var julen förbi och man är åter inne i det gamla vardagliga lunket. Här i Skåne är väl Januaris största nyhet det oändliga regnandet och stormandet som drabbat oss. Sådant väder är ju som gjort för att ta långa promenader med hunden i(?). Yatzi bryr sig förstås inte så mycket, åtminstone inte så länge hon slipper ha sin galonregnkappa på sig. Så fort hon får den på ser hon ut som om allt ont i världen vilar på hennes axlar.

Nåja, hon är någorlunda torr när vi kommer in, så det får hon stå ut med i alla fall.

Som nyårslöfte har jag bestämt att vi ska så smått ta upp lydnadsträningen igen, till Yatzis stora förtjusning(?). Än så länge har vi faktiskt varit ganska duktiga och till min glädje verkar hon faktiskt tycka att det är roligt igen. Men vad gör inte heller Yatzi för en bit korv. Vet hon om att man har lite korv i fickan kan hon gå fot hela promenaden igenom med bedjande ögon, det är kontakt byggd på kärlek det!

Februari-mars ser vi fram emot med spänning. Vi längtar efter att dra igång med agilityn igen. Jag och Karin Persson (Kennel Softstars) plannerar att dra igång med en fortsättningskurs på Falsterbo bk och sist, men inte minst ser det ut som om jag och Yatzi ska ta oss till Malmö Internationella den 17 Mars.

Yatzi kan inte för sitt liv förstå vad hon ska på en utställning att göra, ”förnedra alla andra deltagare på det viset”, som hon brukar säga. Självförtroendet är det inget fel på. Men med en liten bit korv ska vi väl kunna göra även det till en trevlig upplevelse.

Till min glädje verkar det som om vi också får någon av hennes valpar med oss.

I övrigt kämpar vi på här hemma, jag med studier och Yatzi… ja, med att bara vara så härlig som hon är. Vilken tur att man har en sådan glädjespridare i detta Januarimörker.

Ha det så bra! Vi hörs igen snart

/Annie